Hem Programbeskrivning Studieområde Publikationer Publikation: Ambio Special Issue 2015 Forskare Kalendarium
 

Ekoklim har två huvudsakliga studieområden

Fjällkedjan

Fjällregionen i nordvästra Sverige är Ekoklims andra studieområde. Fjällkedjan ingår i den fennoskandiska bergskedjan där en kombination av ett relativt nordligt läge och hög höjd skapar klimatförhållanden som man annars hittar i Arktis.

Klimatförändring i Arktis

Den arktiska tundran ligger norr om den boreala skogsgränsen (Fig. 1). Medeltemperaturen i juli, den varmaste månaden, ligger vanligen under 10-12°C. Växtsäsongen är kort medan vintrarna är långa och kalla. Under 1900-talet har den genomsnittliga klimatuppvärmningen gått nästan dubbelt så fort i Arktis som i andra regioner på det norra halvklotet. Den snabba förändringen väntas fortsätta, men den regionala variationen i temperatur- och hydrologi kan vara stor. Vissa områden kan t ex bli kallare och blötare medan andra blir varmare och torrare.

Klimatförändringen i Arktis kan påverka den globala klimat- utvecklingen genom en rad återkopplingsmekanismer, t ex förändrat utbyte av växthusgaser samt förändringar i hydrologin som påverkar sötvattensflödet till havet som i sin tur påverkar havsströmmarna. I Arktis väntas klimatförändring få starka effekter på ekosystemen. Många arktiska organismer är anpassade till kalla och karga livsmiljöer, ofta på bekostnad av anpassningar till att klara konkurrens med andra arter. Det innebär att arktiska organismer kan vara direkt sårbara för ett varmare klimat, men också att de kan påverkas indirekt genom att de konkurreras ut när arter som idag har en sydligare utbredning blir vanligare i Arktis.

Ekoklim i fjällregionen

Den fennoskandiska bergskedjan kan ses som en sydlig utlöpare av den arktiska tundran (Fig. 1). I de svenska fjällen bestäms skogsgränsen läge av det kallare klimatet på höga höjder, medan skogsgränsen position i Arktis bestäms av det kallare klimatet på nordliga latituder. I fjällkedjan finns tundraekosystem ovanför skogsgränsen. Denna bergstundra är fragmenterad av skogsbeväxta dalgångar (Fig. 2, 3). På grund av fjällkedjans sydliga läge, i kombination med fragmenteringen som skapar stora kontaktytor mot skogsekosystem, så kan man förvänta sig att det svenska fjällekosystemet kommer att påverkas i ett tidigt skede av den globala klimatförändringen, och att de förändringar vi ser i Sverige idag kommer att sprida sig till nordligare tundraregioner allteftersom klimatförändringen fortgår. Den svenska fjällkedjan är därför ett högintressant forskningsområde som kan användas för att undersöka tidiga effekter av klimatförändringar i Arktis. I Sverige kan t ex stora delar av kalfjället komma att beskogas under det närmaste århundradet (Fig. 2) och med tiden kan skog komma att ersätta tundraekosystem i hela Arktis.

Geology, hydrology, ecology and land use

Den fennoskandiska bergskedjan är geologiskt gammal. De ursprungliga bergstopparna har slitits ned under årmiljonernas gång och de rundade toppar vi ser idag har skapats genom att vattendrag och glaciärer skurit sig ned i marken, eroderat bergväggarna och format breda dalgångar. Marken täcks av tunna fluviala och glaciala avlagringar. I stora delar av fjällkedjan skapar närheten till Atlanten ett maritimt och fuktigt klimat med mycket nederbörd. Den varma luften från havet kyls ner när den pressas upp över fjällen och fukten i luften faller ut som nederbörd. En del östliga fjällregioner har däremot ett relativt torrt klimat eftersom det mesta av nederbörden faller ut längre västerut.

Kebnekaise är det högsta fjället i den svenska delen av fjällkedja. Toppen reser sig 2102 m över havet, men de flesta topparna i fjällkedjan är betydligt lägre. Skogsgränsen ligger 600-950 m.ö.h. beroende på hur långt norrut man är (Fig. 3). Vid skogsgränsen utgörs skogen oftast av björk. Ovan skogsgränsen breder ris- och gräshedar ut sig tillsammans med våtmarker (Fig. 3). Faunan inkluderar många typiskt arktiska arter som ren (Rangifer tarandus), lämmel (Lemmus lemmus, Fig. 4), fjällräv (Vulpes lagopus), fjällripa (Lagopus muta), fjällabb (Stercorarius longicaudus) och fjällröding (Salvelinus alpinus).

Markanvändningen i fjällkedjan domineras av rennäring, turism, jakt och fiske. I den svenska fjällkedjan är alla renar semidomesticerade och renägarna tillhör den samiska urbefolkningen. Renarna flyttas mellan kalfjället, som framför allt används för bete under sommaren, och vinterbetesmarker i skogen. Storskalig rennäring har bedrivits i den svenska fjällkedjan sedan början av 1600-talet. Dessförinnan fanns småskalig rennäring som komplement till jakt och fiske.


Pågående forskning

Stockholms universitet har länge bedrivit forskning i fjällkedjan. Den hydrologiska forskningsgruppen vid Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi har undersökt klimat och hydrologi, medan Botaniska och Zoologiska institutionen undersökt olika ekologiska frågeställningar rörande växt- och djurlivet. Ekoklim kommer bygga nya forskningsprogram med denna kunskap som grund, med fokus på hur klimatförändringar påverkar klimatet, hydrologin och ekosystemen.

 
 

Fig 1. Den arktiska och alpina tundrans utbredning på norra halvklotet (orange fält, vänster figur), samt den alpina tundran, "kalfjäll", i Fennoskandien (röda fält i högra figuren).

 


Fig 2. Kalfjäll i Sverige idag (vänster; a). Kalfjällets predikterade utbredning år 2100 om trädgränsen stiger 100 m över dagen läge, vilket motsvarar en temperaturökning om 0.6°C (mitten; b). Kalfjällets utbredning år 2100 enligt ett klimatscenario där temperaturen ökar 2.6-4°C vilket gör att trädgränsen flyttas 433-667m uppåt (höger; c). Klimatscenariet i (b) anses konservativt, d v s som en mindre förändring än den väntade, vilket kan innebära att vi snarare ska förvänta oss en förändring som liknar den i (c). I Scenario (c) kommer 85% av fjällhedarna beskogas, vilket innebär att i princip bara höga toppar täckta av blockhav kommer finnas ovanför trädgränsen.

(Figur efter Moen, Aune, Edenius & Angerbjörn 2004 I: Ecology & Society 9:16)

 


Fig 3. Vegetationsregioner i den svenska fjällkedjan. Skogsgränsen ligger ca 950 m.ö.h. i södra fjällkedjan (600-800 m.ö.h. i norr). Ovan trädgränsen finns det mesta av växt- och djurlivet i de låg- och mellanalpina regionerna som domineras av olika slags hedar och våtmarker. I den högalpina zonen, som i syd ligger på altituder över 1600 m.ö.h. (1200 m.ö.h. i norr) domineras av blockhav där få arter klarar sig.

(Figur efter Andersson m. fl. 1985 Fjällens Vegetation. Naturvårdsverket.)
 


Fig 4. Fjällämmel. Fjällämmeln är det enda
endemiska däggdjuret i Fennoskandien,
d v s det enda däggdjuret som bara finns
här. I Arktis finns andra lämmelarter.