Bodil Elmhagen

Hem

Publikationer: Sammandrag

Resultat i korthet

Studieområde
- Om Fennoskandien

Vetenskaplig bakgrund

In English

     
 

Vad krävs i praktiken för att bevara ett hotat rovdjur?
Ett storskaligt bevarandeprojekt för fjällräv i Skandinavien

Sammanfattning av artikeln: Angerbjörn A, Eide NE, Dalén L, Elmhagen B, Hellström P, Ims RA, Killengreen S, Landa A, Meijer T, Mela M, Niemimaa J, Norén K, Tannerfeldt M, Yoccoz NG, Henttonen H (2013) Carnivore conservation in practice: replicated management actions on a large spatial scale. Journal of Applied Ecology 50: 59–67.

Fjällräven var vanlig i Fennoskandien kring förra sekelskiftet, men i början av 1900-talet betalades allt högre priser för fjällrävens varma och vackra vinterpäls. Det ledde till en omfattande jakt och fjällrävsstammen minskade snabbt. Fjällräven fridlystes redan 1928 i Sverige, 1930 i Norge och 1940 i Finland men har aldrig återhämtat sig.

Sedan 1980-talet har det bedrivits forskning kring fjällräven för att ta reda på varför det går så dåligt för den. Resultaten tyder på att fjällrävens livsmiljö, kalfjället, har förändrats under 1900-talet. Den större rödräven har blivit vanligare, förmodligen har den gynnas av att klimatet blivit mildare. En rödräv kan döda både vuxna fjällrävar och dess valpar. Om en rödräv etablerar sig på fjället undviker fjällräven därför att föda valpar inom rödrävens revir (Tannerfeldt et al. 2002). Det gör att ett ganska litet antal rödrävar i ett fjällområde kan innebära att det inte längre föds nårga fjällrävsvalpar (Shirley et al. 2009). Fjällräven är dessutom starkt beroende av s.k. lämmelår, då tillgången på fjällämmel är väldigt godl, för att kunna föda upp sina valpar (Elmhagen et al. 2000, 2002; Meijer et al. 2013). Normalt inträffar lämmelår med 3-4 års mellanrum, men under långa perioder har lämmelåren uteblivit, senast 1982-2001 (Elmhagen et al. 2011).

I den här studien rapporterar vi vad som hänt med fjällrävsstammen i Fennoskandien de senaste 30 åren. Totalt har ca 600 fjällrävslyor inventerats årligen i Sverige, Norge och Finland. Vi analyserar dessutom effekten av ett bevarandeprojekt som påbörjades 1998. De viktigaste åtgärderna inom projektet var att decimera antalet rödrävar på kalfjället genom utökad jakt under vintern, och att stödutfodra fjällräv vid bebodda lyor. Tanken var att färre rödrävar skulle göra att fler fjällrävar etablerade sig och fick valpar, samtidigt som utfodringen skulle öka antalet valpar och deras överlevnad. Åtgärderna utfördes med hög intensitet i två områden i Sverige (Helagsfjällen och Borgafjäll-Stekenjokk), samt i ett område i Nordnorge (Varanger). I andra områden utfördes åtgärder i mindre omfattning (t ex i svenska Vindelfjällen), och i andra områden kunde inga åtgärder göras.

Sammanställningen visade att antalet fjällrävar minskade under 1900-talets sista decennier. I Finland föddes den sista fjällrävskullen 1996. Fjällräven var nära att dö ut även i Sverige och Norge. Bottennivån nåddes år 2000 då det bara fanns 40-60 vuxna rävar kvar i hela den Skandinaviska fjällkedjan.

Sedan 2001 har fjällrävsstammen i Skandinavien fyrdubblats. Vi analyserade vilka faktorer som förklarade hur många fjällrävskullar som föddes i 10 fjällområden. Tillgången på fjällämmel förklarade 47% av variationen i antal födda kullar, medan resten förklarades av vår utfodring och rödrävsjakt. Den starka effekten av lämmeltillgång kom sig av att fjällrävarna bara födde valpar då det var skapligt gott om lämmel. Trots utfodring gällde detta även våra åtgärdsområden. Däremot födde utfodrade fjällrävar större kullar (Meijer et al. 2013). En stark effekt av åtgärderna märktes när vi jämförde utvecklingen i de 10 fjällområdena. Antalet fjällrävar ökade bara ökade i områden med intensiva åtgärder. I Helags ökade antalet fjällrävskullar från 2 till 14, i Borgafjäll-Stekenjokk från 0 till 12, och i Varanger (där åtgärder inte sattes in förrän 2005) från 1 till 4. I övriga områden förblev antalet fjällrävar kvar på samma nivå som år 2000. Fyrdubblingen av antalet fjällrävar i Skandinavien berodde alltså helt på att antalet fjällrävar ökade i områden med intensiva åtgärder.

Studien visar att det är möjligt att öka fjällrävspopulationens storlek genom intensiva åtgärder. Att åtgärderna fungerar stödjer också att tidigare forskning som tytt på att fjällrävens problem orsakas av ökad konkurrens från rödräv och födobrist. Dessa problem förväntas öka om klimatet fortsätter bli varmare. Både rödrävens ökning och uteblivna lämmelår har av andra forskare kopplats till klimatförändring.

I ett internationellt perspektiv så visar vår studie att det är viktigt att genomföra bevarandeåtgärder över stora arealer och under lång tid. Det är också viktigt att göra på olika sätt i olika områden, så att man dels kan utvärdera om åtgärderna har effekt, dels vilken omfattning på åtgärderna som krävs för att uppnå önskad effekt.

 
     
 
Fennoskandiens fjällrävslyor är typiskt mycket stora. Lyan på fotot täcker en yta om 30x30 meter och har ca 50 öppna hål. Lyorna har använts av många generationer fjällrävar, kanske ända sedan senaste istiden. Fjällrävarnas spillning och bytesrester har gödslat lyan, och den frodiga vegetationen syns på långt håll. Fjällrävsstammens status i Sverige, Norge och Finland har övervakats genom att ca 600 lyor inventerats varje år.

 

 
 
En fjällräv med en foderautomat i bakgrunden. Tack vare intensiva bevarandeåtgärder - utfodring vid bebodda fjällrävslyor och decimering av antalet rödrävar på kalfjället - så ökade antalet fjällrävskullar i Helags från 2 till 14 på nio år (2001-2010). I Borgafjäll-Stekenjokk ökade antalet fjällrävskullar från 0 till 12, år 2001-2010. Fotot är ifrån Vindelfjällen, där åtgärderna ökat i intensitet efter 2010.
 

En utfodringsstation. Det svarta röret fylls med hundmat (pellets) som fjällräven når via en tunnel. Tunneln finns för att undvika att andra djur kommer åt maten. Den är för trång för en järv, och fågel som korp och mås går inte gärna in i tunneln. Vintertid har vi även utfodrat fjällrävarna med kött.

 

Rödräven har ökat på kalfjället. Den är större än fjällräven och kan ta över lyor och revir. Den kan monopolisera födoresurser som kadaver och ibland dödar den fjällrävar.
 

Fjällämmel