Bodil Elmhagen

Hem

Publikationer: Sammandrag

Resultat i korthet

Studieområde
- Om Fennoskandien

Vetenskaplig bakgrund

In English

     
 

Fjällrävens parningssystem: Från monogami till komplexitet

Sammanfattning av artikeln: Norén K, Hersteinsson P, Samelius G, Eide NE, Fuglei E, Elmhagen B, Dalén L, Meijer T, Angerbjörn A (2012) From monogamy to complexity: social organization of arctic foxes (Vulpes lagopus) in contrasting ecosystems. Canadian Journal of Zoology 90: 1102-1116.

Bland hunddjur är det vanligt att den sociala organisationen och parningssystemet varierar inom arter.  Det innebär att vissa individer inom en art kan leva i grupper där flera vuxna djur på olika sätt bidrar till att föda upp valparna, medan andra lever i par, eller så kanske en hona lever ensam med sina valpar. På samma sätt kan vissa individer leva monogamt, då en hane och en hona bara parar sig med varandra, medan andra kan para sig med flera individer av det motsatta könet.

I den här studien jämförde vi fjällrävens parningssystem och gruppbildning i ekosystem med varierande födotillgång och där fjällrävarna löper olika stor risk att dödas av andra rovdjur. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer i en individs livsmiljö som kan leda till ett visst parningssystem eller en viss gruppstorlek under valpuppfödningstiden.

Studien gjordes genom en genetisk analys av släktskapet mellan vuxna fjällrävar och valpar på 54 lyor. De undersökta lyorna fanns på Island och Svalbard, samt i Kanada och Skandinavien. På Island och Svalbard fanns inga andra rovdjur som kunde döda fjällräv. På Island levde de flesta fjällrävarna längs havskuster där födotillgången var intermediär. På Svalbard var födotillgången låg i inlandsområden, men hög längs kusten där det fanns stora fågelberg. I Kanada och Skandinavien varierade födotillgången från låg under år med lite smågnagare (sork och lämmel), till hög under år med mycket smågnagare. I det kanadensiska studieområdet förekom större rovdjur som kan döda fjällräv, t ex varg och järv, bara sporadiskt. I de skandinaviska studieområdena var rovdjur som kan döda fjällräv relativt vanliga. Till dessa hörde rödräv, järv och kungsörn.

Vi fann en betydande variation i parningssystem mellan studieområdena. På Island och i Kanada var de flesta lyorna bebodda av ett par och deras gemensamma valpar, även om större grupper förekom. Att större grupper var ovanliga kan förklaras av att födotillgången oftast var låg eller intermediär, vilket gjorde att reviren i regel inte kunde försörja mer än två vuxna och deras valpar. På Svalbard fanns en betydligt högre komplexitet. I inlandsområden med låg födotillgång så var de undersökta lyorna bebodda av ett par vuxna rävar och deras gemensamma valpar, men i födorika kustområden levde ofta syskon och halvsyskon tillsammans i de undersökta lyorna. Dessutom var de vuxna rävarna vid lyorna inte alltid förälder till någon av valparna, vilket tyder på att det var vanligt med grupper med fler än två vuxna, samt att närbesläktade individer kunde föda upp sina valpar tillsammans. Även i Skandinavien var komplexiteten hög. Drygt hälften av de undersökta lyorna beboddes visserligen av ett par och deras gemensamma valpar, men resten av lyorna uppvisade en rad olika konstellationer. I några lyor hade det fötts två kullar i samma lya, i andra lyor fanns en hane och en hona som gemensamt skötte valparna trots att hanen inte var genetisk far till valparna. Dessutom fanns en lya där hanen bara var far till några av valparna medan honan var mor till alla, vilket innebar att honan parat sig med två olika hanar och fött en kull med blandat faderskap.

Vi drar slutsatsen att det finns en hög grad av flexibilitet i fjällrävens sociala organisation. Grupper bildades oftare där det är gott om föda, men dessutom skulle möjligheten till ökat försvar mot andra rovdjur kunna ge fjällrävarna ytterligare en anledning att bilda grupper. Det skulle till exempel kunna förklara varför det var vanligare med grupper i Skandinavien än i Kanada. Vi presenterar en konceptuell modell där vi föreslår att den sociala organisationen hos fjällräv kan förklaras av en avvägning mellan kostnaden av minskad födotillgång i en större grupp, och den potentiella vinsten av att vara flera vuxna individer på lyan när det finns andra rovdjur i området. Till exempel skulle chansen att upptäcka ett annalkande rovdjur och varna valparna för detta kunna öka med antalet vuxna individer i gruppen. Eftersom fjällräven återfinns i så många olika livsmiljöer så skulle dess sociala flexibilitet kunna visa på samband som kan förklara kopplingen mellan ekologi och social organisation också hos andra arter.

 
   

 

 

Jagande fjällräv vid Islands kust, en livsmiljö med intermediär tillgång på föda.
HHUnder valpuppfödningstiden lever nästan alla vuxna rävar som par tillsammans med de gemensamma valparna.
 


Vilande fjällräv i Sverige (Helags), en livsmiljö där tillgången på föda varierar kraftigt mellan år i takt med smågnagarcykeln.
HHHär lever en ganska stor andel av rävarna i grupper med mer än två vuxna under valpuppfödningen. Då kan mer än en hona ha valpar i samma lya, och det händer att honor parar sig med mer än en hane.