Bodil Elmhagen

Hem

Publikationer: Sammandrag

Resultat i korthet

Studieområde
- Om Fennoskandien

Vetenskaplig bakgrund

In English

     
 

Kan man använda rovdjur för att restaurera ekosystem?

Sammanfatttning av artikeln: Ritchie EG, Elmhagen B, Glen AS, Letnic M, Ludwig G, McDonald RA. 2012. Ecosystem restoration with teeth: What role for predators? Trends in Ecology and Evolution 27: 265-271.

Forskning har visat att ett ekosystems motståndskraft mot olika hot kan öka om det finns stora rovdjur i toppen av näringskedjan. Ett sådant hot kan t ex vara att ekosystemet invaderas av främmande arter. Dessutom kan utrotandet av stora rovdjur i sig leda till att deras bytesdjur och konkurrenter (inhemska växtätare och mindre rovdjur) ökar kraftigt i antal, vilket i sin tur kan ha en negativ effekt på andra arter. Det innebär att återintroduktion av utrotade rovdjur kan vara ett sätt att restaurera människopåverkade ekosystem.

Men om vi ska restaurera ekosystem genom att återinföra stora rovdjur så står vi inför en rad utmaningar och problem som måste hanteras. I den här artikeln diskuterar vi några av de kunskapsluckor som finns, men också att restaureringsprogram måste ta hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala förhållanden.

Trots att det finns en bred vetenskaplig konsensus om att stora rovdjur kan påverka hur ekosystem är uppbyggda och att stora rovdjur kan bidra till en ökad biologisk mångfald, så är det svårt att förutsäga hur varje enskilt ekosystem skulle påverkas om man väljer att återinföra ett utrotat rovdjur. Detta eftersom rovdjurens roll beror av det sammanhang de befinner sig i, och rovdjurens funktion och betydelse varierar mellan olika ekosystem. Dessutom kan ett ekosystem ha förändrats på många olika sätt sedan rovdjuret utrotades, vilket innebär att rovdjuret kan få en annan roll om det återinförs än det hade när det utrotades. Om man planerar att restaurera ett ekosystem genom att återinföra stora rovdjur, så måste man därför utreda vilka konsekvenserna kan bli i det just det fallet.

Vidare anser vi att bevarandebiologin i högre grad måste fokusera på rovdjurens funktion i ekosystem, och mindre på deras identitet och ursprung. Vi åskådliggör detta med ett exempel från Australien där forskning visat att dingon spelar en viktig roll i ekosystemet. Dingon är det enda stora rovdjuret i Australien och den håller ner tätheten av introducerade rovdjur som rödräv. Det minskar i sin tur risken att inhemska pungdjursarter dör ut på grund av rödrävspredation. Dingon är dock själv ursprungligen en introducerad art, även om den funnits i Australien i ett par tusen år. Dessutom utgör dingon ett problem för fårnäringen och det har hänt att dingos parat sig med hundar. Alla de här faktorerna har bidragit till att dingon jagats hårt och utrotats lokalt. Man har inte tyckt att det funnits någon anledning att bevara den då den är introducerad och genetiskt lite uppblandad med hund. Men om man ser till dingons funktion i ekosystemet, där den tycks upprätthålla den ekologiska roll som tidigare kan ha spelas av nu utdöda inhemska rovdjur som pungvargen, då kan det vara viktigt att bevara dingon trots att det är en introducerad art med oklar genetisk status. Om dingon utrotas kommer förmodligen en rad inhemska och hotade pungdjursarter dö ut med den, eftersom de idag bara finns kvar i områden med dingo.

Hittills har forskning kring stora rovdjurs roll i ekosystem framför allt undersökt samband mellan populationstätheter, t ex hur en ökad mängd stora rovdjur påverkar mängden av andra arter. Däremot saknas ofta kunskap om hur rovdjurens sociala organisation och beteende påverkar andra arter. Det senare kan vara viktigt, då några studier visat att ett rovdjurs sociala organisation (t ex flocksammansättningen) kan ändras om man ändrar tätheten. Vi behöver en bättre förståelse av hur rovdjurens beteende och sociala organisation påverkar andra arter, och i vilken grad beteendeförändringar vid en ändrad populationstäthet ger andra effekter än dem man skulle förvänta sig om man bara såg till skillnaden i populationstäthet.

Avslutningsvis föreslår vi hur man skulle kunna använda experiment för att klargöra ett rovdjurs ekologiska roll samt hur rovdjur eventuellt skulle kunna användas för att restaurera ekosystem. Vi betonar att om man ska använda rovdjur för att restaurera ekosystem, så måste man ta hänsyn till en rad faktorer. Dessutom kan ett rovdjurs återkomst i många fall påverka tamdjurshållning och andra näringar. I vissa fall kan rovdjur även utgöra ett direkt dödligt hot mot människor. Det är därför viktigt att det finns metoder som kan lindra konflikter, t ex genom att använda hundar som vaktar boskap. Vidare behövs det mer kunskap om hur rovdjuren påverkar människan och hennes möjligheter till ekonomisk utkomst. Vilka är problemen och möjligheterna? Kan en adaptiv förvaltning som tar hänsyn både till rovdjurens ekologiska roll, och till de problem som rovdjuren kan orsaka för människor, vara en lösning?

 
   

 

 

Pungvargen dog ut i Australien för kanske 2000 år sedan, men fanns kvar på Tasmanien till 1930-talet.
Bild: Uppstoppad pungvarg,
Zoologiska museet i St Petersburg.
 

Dingon infördes till Australien för några tusen år sedan. Det kan ha bidragit till att pungvargen dog ut, men idag är dingon det enda stora rovdjuret i Australien. Den jagas hårt, bl a eftersom den tar får, men samtidigt spelar den en viktig roll i ekosystemet. Genom att hålla nere andra införda rovdjur, t ex rödräv som äter små pungdjur, så har flera pungdjursarter som dött ut i områden utan dingo överlevt där dingon finns kvar.
Foto: Letty Elmhagen (skylt, Queensland)


I södra Sverige ökade rödräven då de stora rovdjuren utrotades. Det kan ha missgynnat en del av rödrävens bytesdjur, t ex hare och skogshöns. Men rödräv kan samtidigt ha en positiv effekt i ekosystemet då den verkar hålla nere minken, som införts av människan. På skärgårdsöar där det saknas andra rovdjur så har minken en negativ effekt på fågelfaunan.
Foto: Mink i snö.