Min uppgift hos Centrum för evolutionär kulturforskning är att empiriskt studera kulturell förändring som om det vore en evolutionär process. Tyvärr var en av mina första insikter att kulturell evolution är en väldigt annorlunda process from biologisk evolution. Därför har jag avstått från att anta någon sorts fylogenetisk historia för kulturella egenskaper och istället valt att studera verkliga nedtecknade data - vilket innebär att jag inte kunnat använda det metodpaket jag använt som biolog. Men om du är intresserad av applikationen av fylogenetiska metoder på kulturella data så har min vän och kollega Charlie Nunn satt ihop en den definitiva boken i ämnet.

Min första empiriska studie på kultur är på en egenskap utan fylogenetisk signal alls: demokratispridning i världen (Lindenfors, Jansson & Sandberg 2011 pdf). Du kan läsa mer om studien här.

Förutom en observation att schimpanskultur sprider sig via honor (Linde & Lindenfors 2010 pdf), så är min forskning i det här fältet pågående arbete.

Målet med den här forskningen är att undersöka sambanden mellan socialitet, ekologi och hjärnans evolution hos däggdjur, med speciellt fokus på könsskillnader. Det finns i nuläget tre klara studier: den första visar att den sociala evolutionen hos honor föregår den hos hannar (Lindenfors, Fröberg & Nunn 2004 pdf), den andra att hypotesen om den "sociala hjärnan" bara är applicerbar på honor (Lindenfors 2005 pdf), och den tredje att könsrelaterad selektion är central för hjärnans evolution i allmänhet (Lindenfors, Nunn & Barton 2007 pdf).

Kort sammanfattning av Lindenfors, Nunn & Barton (2007)

För en längre sammanfattning, klicka här.

Den senaste studien i projektet indikerar att könsskillnader vad gäller samarbete och konflikter har påverkat primathjärnans arkitektur. Sexuell selektion har varit central för evolutionen av primaters hjärnor.

Vi fann att arter med en högre grad av konflikter mellan hanar över honor har resulterat i större hjärnstrukturer som hanterar autonoma funktioner, senso-motoriska funktioner och aggression, men mindre strukturer som hanterar aggressionskontroll.

Vi replikeade även resultatet ifrån Lindenfors (2005) som visar att arter där honor typiskt samarbetar i större grupper har större neocortex. Det fanns däremot ingen effekt - t.o.m. en indikation på en negativ effekt - av hanars gruppstorlek på storleken på neocortex.

OBS! Vi har INTE funnit, eller ens undersökt, könsskillnader i hjärnan! Det finns inga data för att göra sådana analyser för tillfället.

Min tidigare forskning har mest fokuserat på konsekvenser av sexuell selektion på kropsstorleken hos tre djurgrupper: primater (apor), pinnipeder (säldjur) och vadarfåglar. Det arbetet har varit fast förankrat i teorin först presenterad i Darwins (1871) "Människans härkomst och könsurvalet", där han skriver att sexuellt urval, till skillnad från naturligt urval, "beror på den fördel vissa individer har över andra individer av samma kön och art, i exklusiv relation till reproduktionen" (Darwin, 1871, s. 256 - egen översättning). Min vinkling har varit att applicera nutida fylogenetiska metoder på frågan.

Resultaten kan summeras i graferna här nedanför från min avhandling som visar effekterna av det sexuella urvalet på båda könen hos (a) halvapor (Lindenfors & Tullberg 1998 pdf), (b) säldjur (Lindenfors, Tullberg & Biuw 2002 pdf), (c) egentliga apor och människoapor (Lindenfors & Tullberg 1998 pdf) och (d) vadarfåglar (Lindenfors, Székely & Reynolds 2002 pd).

Figur. Idealiserade grafer som visar de fyra olika svaren på sexuell selektion hos a) halvapor (Strepsirhini), b) säldjur (Pinnipedia), c) egentliga apor och människoapor (Haplorhini), och d) vadarfåglar (Charadriiformes) för hanar (svart) och honor (grå). Sexuell selektion var korrelerad med evolutionen av hanstorlek och könsdimorfism i alla grupper förutom halvapor. Vägen till storleksdimrfism var i alla fall genom hanars storleksökning medans vägen till storleksdimorfism hos vadarfåglar när honorna var större förvånande nog visade sig bero på en honlig storleksminskning. Honors storlek har reagerat på selektion på hanar hos egentliga apor och halvapor samt vadarfåglar, men inte hos halvapor och säldjur, medan hanars storlek har blivit påverkad av selektion på honor hos vadarfåglar.

Det visar sig vara fyra olika mönster. Halvapor är relativt opåverkade av sexuell selektion - det pågår uppenbarligen något annat i den här gruppen - medans hanarna ökar i storlek när de är sexuellt selekterade i alla de övriga grupperna. Det verkligt intressanta sker dock hos honorna. Hos sälar så är honornas kroppsstorlek opåverkad av selektionen som pågår på det motsatta könet. Hos egentliga apor och människoapor, å andra sidan, så dras honorna med. En uppföljningsstudie (Lindenfors 2002 pdf) visar att detta beror på en möjlig genetisk korrelation och en signifikant högre investering i avkomman efter födseln hos mer sexuellt selekterade arter. Hos vadarfåglar så händer samma sak som hos de egentliga aporna, men med skruv. Det visar sig att den omvända könsdimorfismen (här: större honor än hannar) hos vissa vadarfåglar beror på att hanarna minskar i storlek mer än honorna. Orsaken bakom det här mönstret är inte solklar (alls) för närvarande. Läs min avhandling för fler detaljer om de här studierna.

Jagt har handlett två magisters-uppsatser som direkt sprungit ur dessa studier. Den första är in jämförande studier av människor som visade att det inte finns något automatiskt samband mellan kroppsstorlek och könsdimorfism i kroppsstorlek under människans evolution (Gustafsson & Lindenfors 2002 pdf - del av Anders Gustafssons magisters-uppsats). Den andra är en studie av primaters hörntänder som visar att dessa faktiskt är under starkare selektion än kroppsstorleken i sig själv (Thorén, Lindenfors & Kappeler 2005 pdf - till stora delar Sandra Thoréns magisters-uppsats).

I det här projektet analyserar jag data för att förstå ekologin och evolutionen av parasiter och sjukdomar hos rovdjur i relation till deras sociala system och parningssystem. Det här är mitt post-doc-projekt, som börjar leda till en hel del intressanta resultat.

Så här långt har vi identifierat en mängd ekologiska faktorer som är viktiga för artrikedomen av parasiter hos rovdjur. Dessa faktorer är främst kroppsstorlek, latitud, geografisk spridning och populationstäthet, men det beror väldigt mycket på vilken typ av parasiter man tittar på (Lindenfors et al. 2007 pdf). Uppföljningsstudier som jag utför just nu indikerar också att det finns fler delar än dessa att ta hänsyn till. Till exempel, eftersom latitud och geografisk spridning indikerar att det finns något host värddjurets ekologi som driver parasiters artrikedom så undersöker vi potentiellt viktiga faktorer. Intressant är också biodiversitetsdelen. Vad händer med parasitdiversiteten när värdarna minskar i antal (Altizer, Nunn & Lindenfors 2007 pdf )?

Analyser som dessa har gjort mig medveten om vissa fylogenetiska metoder som saknas, så jag har konstruerat några metoder själv och i samarbete: en fylogenetisk t-test (Lindenfors, Revell & Nunn 2010 pdf), den gemensamma ursprungs-testen (Lindenfors & Tullberg 1998 pdf) och en fylogenetisk ANOVA (Lindenfors 2006 pdf). Jag är särskilt stolt över den senare, även om tiden har sprungit ifrån den. Om du har behov av något särskilt program för att göra en fylogenetisk analys, eller för att göra en fylogeni, så har Joe Felsenstein den mest kompletta listan på nätet.

En analys av evolutionen av fördröjd implantation hos rovdjur (Lindenfors, Dalén & Angerbjörn 2003 pdf), som visar att fördröjd implantation har ett monofyletiskt (enskilt unikt) ursprung hos rovdjur.
Ett manus som påvisar ett konceptuellt problem med fylogenetiska jämförande metoder och deras använding för att påvisa Rensch's regel i jämförande data. (Lindefors & Tullberg 2006 pdf).
Sen har jag varit statistisk felfinnare för en studie som evaluerade Montessori-pedagogik (Lindenfors 2007 pdf). (Notera att jag inte har några problem med Montessori-prdagogik i sig, bara med den felaktiga studien.)

Sonia Altizer - University of Georgia, Athens, USA.
Anders Angerbjörn - Stockholm University, Sweden.
Robert Barton - Durham University, UK.
Martin Biuw - University of St Andrews, UK.
Andrew Cunningham - Institute of Zoology, London, UK.
Love Dalén - School of Biological Sciences, University of London, UK.
John Gittleman - Director: Institute of Ecology, University of Georgia, Athens, USA.
Anders Gustafsson - Stockholm University, Sweden.
Fredrik Jansson - Centre for the Study of Cultural Evolution, Stockholm University, Sweden.
Kate Jones - Institute of Zoology, London, UK.
Peter Kappeler - German Primate Center, Göttingen, Germany.
Johan Lind - Centre for the Study of Cultural Evolution, Stockholm University, Sweden.
Charlie Nunn - Max Planck Institute, Leipzig, Germany & University of California, Berkeley, USA.
Rhiannon Pursall - University of Sheffield, UK.
Liam Revell - University of Massachusetts, Boston, USA.
John Reynolds - University of Norwich, UK.
Jens Rolff - University of Sheffield, UK.
Mikael Sandberg - Centre for the Study of Cultural Evolution, Stockholm University, Sweden.
Tamás Szekely - University of Bath, UK.
Birgitta Tullberg - Stockholm University, Sweden.
Lars Werdelin - Swedish Museum of Natural History, Sweden.