En hane av arten kvickgräsfjäril (Pararge aegeria) uppvaktar en hona utan framgång. Honan har nyligen parat sig med en annan hane och är därför ovillig att para sig igen. Fjärilarna på bilden/filmen kommer från Madeira, men kvickgräsfjärilen är också en mycket vanlig art i Sverige. Kvickgräsfjärilen har med framgång använts som modellorganism för att svara på frågor inom bland annat beteendeekologi och djurs livshistoria.

Välkommen till Zoologiska institutionen

Zoologiska institutionen har en lång historia, men följer också i högsta grad med sin tid. Institutionen grundades redan 1880, som den första vid Stockholms universitet, och förändras kontinuerligt för att ge utrymme för nya spännande forskningsfält. Avdelningarna för zoologisk ekologi, etologi, morfologi och populationsgenetik finns i Arrheniuslaboratorierna, medans systematik och evolution till stora delar finns vid naturhistoriska riksmuseet. Vi har även en välutrustad forskningsstation i Sörmland.

Forskning

Idag bedrivs forskning med särskilt fokus på djurens evolution, ekologi och beteenden, men inom ett brett område från nervsystem till ekosystem - på modellorganismer alltifrån bananflugor och dagfjärilar till fiskar, fåglar och fjällrävar. Inte ens människor är undantagna - institutionen medverkar i det tvärvetenskapliga centrum för evolutionär kulturforskning. Som del i forskningsprogrammet Ekoklim undersöker vi klimatförändringens ekologiska effekter. Vi bedriver även teoretisk forskningen inom universitetets profilområde biologisk modellering.

Aktuellt

Personligheten påverkar tuppars sociala position

Att inte bara människor, utan även djur har personlighet har bekräftats i flertalet studier under det senaste decenniet. Det innebär att också djur skiljer sig åt i beteende på ett konsekvent sätt, till exempel genom att vissa individer är mer intresserade av att utforska nya områden än andra. Forskare vid Zoologiska institutionen visar att personlighetstypen kan påverka kampen om sociala positioner.

Dålig härmning kan ge framgång

Mimikry är när djur härmar vissa egenskaper hos en annan art för att undgå att bli uppäten, t.ex. blomflugor som liknar getingar. Många djur som härmar gör det dock ofullständigt. Hur kan då predatorerna ändå låta sig luras? Forskare vid Zoologiska institutionen ger nu svar på den gåtan.